I didn't see it when it happened, but I still don't like this guy! |
I år har jag nog sett ett 50-tal matcher, sovit dåligt, lärt känna härliga människor via twitter och bloggar och lärt mig så mycket jag kan om White Sox historia och baseboll i stort. Ändå saknar jag något... Jag vet vem Frank Thomas är men för mig är han bara "en stor spelare(x2!) som jag aldrig sett spela". Jag hade aldrig hört talas om Minnie Miñoso innan det talades om att han borde röstas in i HoF. Jag har aldrig sett varken Robin eller Ozzie spela, för mig är de bara managers. Och Ozzie är väldigt lite "killen som ledde oss till World Series" utan snarare "killen som aldrig kan hålla käften i media". Jag saknar den känslan av tillhörighet eftersom jag följt Sox så intensivt i bara 15 månader.
Twitter och diverse bloggar är min främsta källa till basebollnyheter. Där blir jag också lite avundsjuk på Matt Adams, James Fegan med flera som kan skriva så mycket varje dag om White Sox matcher och annat som rör klubben. Blir avundsjuk på Brian som är tredje generationens White Sox-fan, tänk om man hade haft föräldrar som pratat baseboll när man var liten. De vet alla så mycket mer, de har vuxit upp med baseboll. Jag visste inte ens vad en infield fly rule för ett halvår sedan :)
Mustache power! |
White Sox når playoff i år, det känns verkligen så nu, det måste hända. Och blir det inte playoff så är det bara att börja ladda inför spring training, den är snart här!
Riktigt bra skriven text.
SvaraRaderaKänner igen mig på nästan allt. Från sömnlösa nätter, påläsningen av basebollen och favoritlagets historia och dessa människor man fått lära känna folk via twitter, forum och även forumet ska nämnas!
Man känner ju även lite saknad av att inte vara uppväxt med baseboll som amerikanerna. Men å andra sidan tror jag att man lär sig älska spelet på ett helt annat sätt då, så vi ska inte sörja ;)
Dessutom har man väldigt många år till på sig att se baseboll på :)